Dåså
Efter ett par dagar av:
- Bonjour, tu parles angalais?
- Bonjour, ah non monisseur, seulement un petit peu.
- Ok, I?ll try anyway. I saw your ad about the apartment in FUSAC.
- Oui?
- And I?m wondering if it?s still available.
- Oui?
- Ok, so how long would you like to rent it for?
- Oui?
- January? May? June?
- Oui?
- Do you uderstand what I?m saying?
- Oui...
- My mother is on fire and I myself am riding a giraff singing childrens songs.
- Oui?
- Well great, we?ll keep in touch then, bye.
- Oui?
Så gick jag till svenska kyrkan, tittade på deras anslagstavla, ringde på första bästa annons och sitter nu på etta på i princip inga kvadrat alls, men ändå, ?i hjärtat av Marais?.
Saker du inte vissste var jobbiga eftersom du inte är lång.
Pourquoi vous doivent akt comme un centre serveur suédois Gabriel de programme de childrens ?
Jag började läsa franska 16:20 i måndags.
Det är jag, en österikare, en spanjor, en amerikan, en korean och 8 japaner.
Vår lärare heter Gabriel och har en mycket gentìl frisyr beståendes av en flottigt hår kammat över en kal hjässa.
Vi har nu i två dagar pekat på stolar, bord, pennor, äpplen och klädhängare sägandes med en aldrig sinande entusiasm: Qu'est-ce que c?est?
- C?est une chaise, et Johan?
- C?est une chaise.
- Et ca, qu'est-ce que c?est?... johan?
- Et ca, qu?est-ce que c?est?
- Mais Johan? Qui est-ce?????
- C?est toi Gabriel.
- C?est vrai Johan! Ca, c?est moi!!!!
Vi har också lärt oss räkna till tio med samma fantastiska pedagogik.
- un, et Johan?
- Un
- Deux, et Johan?
- Deux
- Trois, et johan?
- Trois.
Läraren påminner på vissa sätt om en viss programledare för ett barnprogram som jag tidigare behandlat. Han är väldigt snäll och jag vill väldigt hjärna döda honom väldigt långsamt allt som oftast.
Igår gick jag bort till metron vid Klebér för att åka hem, jag funderade lite på om jag skulle ringa tysken och ryssen som hängde efter mig hela dagen i måndags.
Jag tänkte efter en stund och kom fram till att jag inte alls var intresserad av att lyssna på dom läsandes högt ur ?Bonniers Franska Grammatik? (något som dom med stor entusiasm tagit sig an dagen innan).
Jag gick av vid en station jag aldrig varit vid istället för att åka hem, gick upp för en trappa och hör bakom mig ?ta den där killen till exempel, han lär ju inte vara fransk. Han har ju ändå rätt justa kläder?.
Et bien sûr, där var ett gäng svenskar som på beställning.
Vi hamnade på någon som jag senare fick förklarat för mig var en gaybar, där satt vi och drack oss fulla på martini utan att på något sätt moralisera över den något snäva inställning till fransmännens moderiktighet vi måhända hade.
ps. barnprogrammet på bilden har jag aldrig haft agg jämt emot. ds.
Et, ensemble:
Lararen brydde sig inte ens om att ratta hela provet. Han mumlade nagot pa franska som jag fritt oversatt till:
"Du ar dalig, jattedalig, om jag berattade om dig for min mormor sa skulle hon borja grata"
Got nuthin' but love for ya.
Pappa klagar alltid på incheckningstider.
Han säger att två timmar är för lång tid.
Han säger att affärsresenärerna, för dem räcker det med att checka in en kvart innan.
Han brukar komma sent bara för provocera.
Han sitter alltid kvar längst i vänthallen.
Struntar högaktningsfullt i alla sorters förhållningsorder om stolsrader som ska fyllas i tur och ordning.
Och jag förstå och ha all respekt för hans sak, men det just där vi aldrig kommer mötas på riktigt.
Jag kan inte vara arg på flygplatsen.
Jag kan inte säga, fan för incheckningstider och dyr tax-free.
Jag kan inte tycka illa om personal lika serviceinriktad som kor på grönbete.
Flygplatsen är min vän.
Visst flygplatsen är den där kompisen som kanske har lite mindre självinsikt än de andra.
Flygplatsen är den som kanske rent utav har sårat dig rejält vid tillfälle, men du kommer över det.
Du har vett att förstå att det inte är personligt.
Och självinsikten, det är ju den karaktären och egenheten du alltid har uppskattat.
Du vet att du sällan får en syl i vädret, men det stör dig inte så mycket.
Det är en bra kompis.
En bra kompis försöker man inte styra eller göra om.
En bra kompis snackar man inte skit om.
En bra kompis umgås man med.
Feel the beat from the tambourine, uuuuhhhh yeaaah.
I sådana fall var det hos dig jag var ikväll.
Jag och A tog oss vidare sen, till det som skulle bli min sista hemmafest här på ett tag.
Där hade jag kul och blev mer på örat än vad örat vanligtvis är på mig.
Strax innan klockan han slå de två på morgonen sa jag adjö till kompis H och hennes kompis med orden:
- Lita aldrig på Rihanna, Beyonce är ett geni, men lita aldrig på Rihanna.
Sen tryckte jag igång "Dancing Queen" på min ipod, och cyklade snabbt så in i helvete, som jag alltid gör när jag är full och när jag är nykter.
Snabbt som själva Lucifer tar förtappade själar gick det alltså.
Jag hade nu Beyonces "irreplacable" i lurarna och skrek till en förbipasserande trio:
- Fy fan va? bra Beyonce är.
På samma sätt som fotbollssupportrar ibland kan skrika "fy fan va? VI é bra".
Sen sladdade jag in på en 50-väg framför en vit SAAB, straxt innan en T-korsning. Jag tänkte att; visst är jag full, men det vore väl fan om man inte hade lite trafikvett.
Jag sträckte nonchalant ut min vänstra hand för att signalera färdriktning, svängde vänster, valde en liten för snäv vinkel mot en hög trottoarkant, välte omkull, gjorde mig illa och låg blixtstilla.
Den vita Saaben svängde höger och visade inga tendenser på at stanna och se efter hur det hade gått med mig. Jag tänkte att den antagligen var nöjd med att en så snabb-cyklande person som jag föll omkull med samma kraft som den jag precis innan fördelade till cykelhjulen med mina ben.
Sen sträckte jag upp min högra knutna näve i luften och sjöng högt:
- You must not know what I mean, you must not know what I mean!
Sen cyklade jag hem, la mig på trottoaren utanför huset, fylle-letade förgäves efter Orions Bälte och lyssnade på
Beach Boys.
Los Angeles mest erfarne när det kommer till Voice-over heter Warren B. Meyers.
Det sista uppdraget jag fick av L här på elstängselfirman var att klippa ihop något mera reklamfilmsaktigt av instruktionsfilmen.
Han är på semester i en vecka nu. När han undersökte vart han kunde åka under sin lediga vecka såg han en film om ett av hotellen online. L fann det antagligen mycket inspirerande och bad mig sedan göra samma sak, fast om elstängsel.
- Ser du här vad bra dom har fått fram att det här är kul för hela familjen? Så att alla vill åka dit. Och det gör de ju på ungefär 3 minuter. Hur lång är vår film?
Så jag skrev ihop ett nytt litet manus och gjorde en liten kortare film. Jag känner mig rätt nöjd. Det gick också förvånansvärt snabbt, fyra dagar ungefär.
Världens bästa operativsystem, bortsett från andra operativsystem, Windows, var till stor hjälp. Var tredje minut ungefär skrev det ett meddelande till mig, varje gång med samma överraskade entusiasm. Där stod det att nu minsann hade ett oväntat fel uppstått, men att, fear no harm, för windows skulle ta hand om det och stänga av mitt videoredigeringsprogram utan att spara något av det arbete jag gjort sen jag senast sparade.
Det drog också ut på tiden att läsa in "FEXFLEX, ett praktiskt stängsel, ett hållbart stängsel, ett enkelt stängsel" på ett självklart sätt.
Ibland tar jag inte av mig skorna när jag går in, för den där kontinentala känslan.
Oui, et ses yeux amicaux, je voudrais être son ami.
Hittills har jag året 2007 lyckats försaka det mesta av vad ett riktligt, stimulerande och omväxlande socialt umgänge heter. "Rikligt, stimulerande och omväxlande socialt umgänge" heter något väldigt svårt med många konsonanter i följd. Jag har glömt bort hur man uttalar det och har, i rädsla för att röra upp något i det komplicerade förhållande till sitt namn jag vet att "ett rikligt, stimulerande och omväxlande socialt umgänge" redan har, helt enkelt låtit bli att ropa på honom.
Jag har inte varit ute och svirat så mycket här sen jag flyttade hit igen. Det kan på många sätt och vis skyllas på en princip lydandes "jag ska inte gå ut här". Men också det faktum att argumenterande som "jag ska gå ut och svira här för att få ett rikligt, stimulerande och omväxlande socialt umgänge" är att skjuta sig själv i foten väldigt många gånger med luftvärnsmissiler och andra vapen i fullständig O-proportion till din skostorlek.
Fast det grundläggande problemet finns förståss hos mig; min sociala kompetens kan nämligen få människor att blanda ihop konversationer och dinosaurier, undrandes vad som dog ut och inte.
När jag konverserar med människor jag inte känner försöker jag tänka positivt. Jag tänker att det kan inte vara så svårt. Jag tänker att ju fler ord jag får ur mig, ju mer verkar jag trivas i konversationen och ju mer eggar jag motparten att konversera mer.
Exempel.
(någon) - Fick ni stå i kö länge?
Enligt principen ovan svarar ju den vane dels jakande eller nekande, men fyller också ut med en anekdot (ju mer ord...)
- Ja, vi fick stå så länge så vi nyktrade till, men ändå blev Fredde den jäveln kollad av vakten en extra gång. Haha.
Jag svarar jakande, och fyller ut:
- Ja (och så mer ord) ...precis.
När jag flyttar vill jag att allt ska bli som på mellanstadiets språklektioner igen.
(Någon) - Bonjour.
(Jag) - Bonjour.
(Någon) - Tu parle francais?
(Jag) - Pas beacoup.
(Någon) - Quel age à tu?
(Jag) - J'ai 21 ans.
(Någon) - Tu t'appelles comment?
(Jag) - Je m'appelles Johan.
(Någon) - Au revoir.
(Jag) - Au revoir.
(Någon) - Ce Johan semble être un si gentil type, charmant et facile à parler avec.
(Någon) - Oui bien sûr
ps. babelfish, bitch! ds.
Vadå vare' hur långt som helst förut eller?
För en nybörjare som mig, vad är det som gäller?
Idag var andra gången någonsin för mig. 21 år snart varav 20,5 helt utan någon som helst kontakt med fackman på området.
Det handlar förståss om frisören.
Finns det några särskilda förhållningsregler? Vad är standard liksom?
1. Vid själva ingången i en salong, vad är kutym då? Frågar jag bara rätt ut om det är möjligt att ordna till en stilig sidbena här och nu eller ska jag gå lite mera timmitt fram och undersöka möjligheter till tidsbokning? Är det ok att bara gå in och slå sig ner och läsa Svensk Dam Tidning inväntandes att en frisör ska ta kontakt med dig? Är det ok att inte vara så jättesnygg i håret?
2. Ok säg att du nu lyckats komma till det stadiet då du ska slå dig ner i frisörsstolen. Säg att du vet med dig att du inte tvättat håret på ett par dagar samt att du har lika många dagars lager av hårspray i detsamma (det handlar inte om dålig hygien, bara om en precis och väl dokumenterad metod för en bra frisyr), säger jag då det sneglandes på handfaten i vilka jag sett att man kan bli schamponerad i på plats.
Är det vanligt att man klipper sig helt uppochner ändå?
3. Det är ju inte det att jag vill att det ska ta lång tid, men när luggen skulle trimmas någon cm på Guldlock före mig kostade det 80:-.
För att klippa hår runt hela mitt huvud med sax behövdes bara 10 min.
Det kostade 280:-. Även om jag var en av bröderna Bronett borde det rimligen funnits mer hår att klippa än i den cm längst ut i Guldlocks lugg.
Priset baseras väl inte på hur mycket hår som klipps av helt utan någon som helst hänsyn till en sådan sak som symetri?
Är en frisör som klipper snabbt en extra duktig frisör och tvärt om. Finns det ett förhållande mellan snabbare klippning och ökad omsorg för själva frisyren?
4. Får jag kamma till min frisyr efter det att frisören gjort sin lila slut touch? Är det ok att som kille be om hårspray istället för vax eller annat messmörsliknande?
Jag tar tacksamt emot tips och råd.
Apropå inredning
Jag brukar egentligen gilla att sortera saker, men det hänger på att saker och ting ska passa. Alltså, det måste finnas tillräckligt av något för att det ska räcka till en egen kategori annars faller alltihop.
Det är därför jag aldrig har gillat att flytta så mycket som jag kanske skulle ha gjort om jag hade ungefär lika mycket konfirmations- klockor som underkläder.
Det brukar börja bra med att jag packar ner den cd- och vinylsamling som jag enbart använt som en jävligt opraktisk inredningspryl de senaste två åren i gamla kartonger för elstängselaggregat. Skivorna är många, har samma storlek och har alla samma användningsområde. Perfekt liksom.
Sen går jag vidare med böcker, men de brukar aldrig räcka till en egen flyttkartongkartong så jag får blanda dom med tidskrifter, serietidningar och de få DVD:s jag har. Det fungerar ju ändå helt ok eftersom de på ett eller annat sätt är medier allihop. Vid ett tillfälle slängde jag dock alla de politiska tidskrifter jag aldrig läst men aldrig vågat slänga i rädsla för att jag aldrig skulle hjälpa världen då.
Det kom sig av att jag stämde av mitt politiska engagemang till att vara ungefär lika starkt som "Biafrabarn" är ett aktuellt uttryck.
Hursomhelst så ledde det här till att "mediakartongen" blev till "media- samt sängkläder och överkastkartongen". Och? once you pop så går det ju som bekant inte att sluta.
"verktyg- och krimskramskartongen" - här lägger jag bitsen till min borrmaskin (ja jag har en borrmaskin, det är jävligt praktiskt), alla IKEA-nycklar jag samlat på mig, två skiftnycklar, lite skruv, mjukisdjuret "Raffe", ett jättefult halsband jag ville ha när jag konfirmerade mig men inte haft hjärta att slänga, en askkopp och några badminton-bollar.
"sladdar och annat" - här samlar jag förutom sladdar med stickproppskontakt en påse mynt, två ljusstakar, en bild på R. Kelly och ett pingisracket.
"sport och fritid?" - Här lägger jag en basketboll, en fotboll och en morgonrock.
Jag har ännu inte kommit till alla köksattiraljer samt glas och porslin, men jag hoppas kunna sortera det med ett par kryckor jag har kvar sen en envis muskelinflammation.
Har sparat det till sist eftersom jag gömt ett tjugotal cigarettändare (framsorterat från en tidigare flytt) i två kaffemuggar ovanpå min garderob.
Det är en liten lek vi leker jag och mamma, den heter "jag röker inte, alls".
Förvisso har det nyligen nedpackade askfatet stått framme på mitt skrivbord hela sommaren och på det så har jag även så länge jag bott hemma ägnat mig åt synnerligen oregelbunden, dock frekvent, tandborstning.
Men askfatet har vi kommit överens om, är inredningspryl och tandbortsning är ju bra.
Ja, detta om detta.
Saker du inte vissste var jobbiga eftersom du inte är lång.
Det är jättejobbigt att bryta vänster tumnagel så det börjar blöda och skit, genom att slå den i taket när du tar i så hårt att galjen går av, sträckandes din nytvättade t-shirt eller piké för att den ska passa på längden igen.
Någonstans på MSN
D säger: (20.54.19)
när sticker du söderut då?
Jag säger: (20.54.31)
söndag om två veckor
D säger: (20.54.43)
scheisse. spämmamde. hur ska du bo?
Jag säger: (20.55.35)
mm det är det som är kråksången i kråksången
Jag säger: (20.56.00)
jag ska börja med att bo på ett studenthem i två veckor och förhoppningsvis under tiden hitta någon form av andrahandsboende
Jag säger: (20.56.19)
annars får jag väl hitta en fin kartong någonstans
Jag säger: (20.56.43)
det inspirerar ju till upplösning som E bruakr säga
Jag säger: (20.56.51)
öppen planslöning
Jag säger: (20.56.53)
skulle ajg skriva
Jag säger: (20.57.05)
men ajg antar att det gick fram när ajg skrev upplösning
Jag säger: (20.57.13)
eftersom det ju betyder ungefär samma sak
D säger: (20.57.25)
faktiskt inte. och även planslöning är ett dunkelt uttryck får jag säga
Jag säger: (20.57.51)
min tangentbordsanalfabetism når oanada höjder
Jag säger: (20.58.15)
jag ansträngde mig där, men va fan
D säger: (20.58.15)
som tur är är jag ju van
Jag säger: (20.58.29)
ja
D säger: (20.58.38)
jag är lite van. mini-van. badabish!
Jag säger: (20.59.00)
hur var det en adektav ordvits i sammanhanget?
Jag säger: (20.59.11)
adektav
D säger: (20.59.25)
a-d-e-k-v-a-t
D säger: (21.01.30)
om två veckor är det förresten inte söndag
Jag säger: (21.01.50)
asödlkljg
D säger: (21.01.59)
söderköoping
Jag säger: (21.04.01)
det är ingen idé jag försöker längre. i fortsättningen tänker jag studsa en boll mot tangentbordet och slänge in mellanrum med jämna mellanrum så litar jag helt enkelt på att folk vet vad jag nrukar säga.
Jag säger: (21.04.08)
helveteQ!
Jag säger: (21.04.24)
hur lång tid tog inte det där för mig att skriva?
Vänligen läs instruktionerna innan du börjar.
"Välkommen!
Tack för att du har köpt ett av våra elstängselaggregat.
Våra elstängselaggregat är tillverkade för att ge maximal prestanda och användarvänlighet.
Vi är övertygade om att du kommer uppleva ditt elstängselaggregat som både pålitligt och lättanvänt.
Om du har några frågor eller har något att säga om någon av alla våra produkter så tveka inte att höra av dig.
Din åsikt är viktigt och alltid uppskattad."
Det var genom en våg av oföretagsamhet och en serie beslut jag aldrig tog som jag, sommaren 2005, helt enkelt slussades in som förste produktionsansvarig för det som senare skulle kallas "elstängselfilmen".
Ett jobb som helt enkelt gick ut på att göra en instruktionsfilm i elstängseluppsättande med hjälp av en digital videokamera, inga förkunskaper över huvud taget och en dator från 1991.
Det hela visade sig vara precis lika fascinerande som det är många stavelser i "instruktionsfilm i elstängseluppsättande".
I och med att tiden gick fick jag även mer ansvar för försäljning av själva elstängselprodukterna runt nämnda film och någon vecka innan jag flyttade till Göteborg knöts orden "Sales and Custumer Relations" till mitt namn.
Filmen blev aldrig riktigt färdig på grund av den hos redigeringsdatorn något bristande processorkraften och antagligen den hos mig redan diskuterade företagsamheten.
När jag i slutet av maj i år återigen flyttade hem började jag här igen.
Filmen blev klar för någon vecka sedan. Det kändes lite stort. Men i elstängselbranchen finns ingen tid för att vila eller stanna till och fira ett avslutat projekt.
- Chop! Chop!
Som man har hört dom säga på film.
Nu ägnar jag min sista tid här till att översätta instruktionsboken till de nya högteknologiska elstängselaggregat som ska tas in i sortimentet.
Jag vet inte vad grejen är riktigt, men det slukar mig totalt. Jag jobbar helt ärligt 9-10h om dagen med att dels översätta själva texten, men ockås med att pedantiskt förbättra layouten i insturktionsboken.
Till exempel så har det där jävla klappmongot från England som gjort instruktionsboken använt fel typsnitt när han gjort animationer av aggregatets display. Han har tagit någon form av miniräknar-font medans aggregatets display har ett typsnitt uppbyggt av punkter.
Lite mer ansträgning och omsorg för slutprodukten kunde väl ändå vara på sin plats.
" Alla våra aggregat som drivs av ström från elnätet mäter och visar information om stängslets prestanda.
Det är information som kan användas till att utlösa alarm om för stora "läckage" (vegetation etc.) eller kortslutningar uppstår. Att ha hög spänning på ditt elstängsel är grundläggande för att det ska fungera effektivt.
Spänningen kan gå ner på grund av dålig jordning eller otillräckligt stängselunderhåll.
För att samla in nödvändig information har våra aggregat två kontakter utöver standardkontakterna till jord och stängsel."
Informativt och effektivt.
När mamma, moster A och moster D sen skulle rensa ur mormors lägenhet fann de exakt vad mormor (och morfar för den delen också, så länge han var närvarande. God bless his soul) kände för att inte slänga saker.
Det visade sig att det mormor och morfar kände var något väldigt grundläggande, något basalt. Som ett oåterkallerligt val de hade gjort, för sina liv.
- Du B, hur skulle det vara om vi aldrig någonsin, överhuvudtaget slängde någonting, med undantag för saker som kan jäsa. Inget liksom, vad tror du?
I stort sett allt, med undantag för ovan nämnda, fanns kvar.
Det var korsordsvinster, kläder som aldrig slängdes utan istället sorterades i någon form av "bör lagas"-högar, blomcheckar från 1980, dagböcker och brev. Så sjukt mycket brev.
Här är det ju lätt att få för sig hur fantastiskt det var att gå igenom alla fantastiska brev mellan mormor och morfar från innan de ens var gifta eller de när mamma skriver till mormor och ber om ursäkt för att hon inte hört av sig på ett tag eftersom hon träffat en kille som senare, skulle det visa sig, startade en elstängselfirma (det är en helt annan historia). Det är ju häftigt att läsa såhär i efterhand, men det är ju också huvudsakligen perspektivet som faktiskt gör det intressant.
Jag vill inte vara krass eller den som över huvud taget gör anspråk på att vara den. Det är bara det att kärlek och andra känslor av den sortens magnitud förvisso är fina och både bör tas till vara på och kanaliseras, men själva kanaliseringen är i nio fall av tio är rent hälsovåldlig när den exponeras för någon annan än dig själv och på sin höjd den du har fjärilar i magen för.
Istället föll jag för morfars pappa (jag vet det låter äckligt, men tänk inte mer på det nu), farfar eller hursomhelst någon som i ett eller två led kunde kopplas ihop med morfar. Han hade en liten anteckningsbok som låg kvar underst i någon av lådorna i någon av byråerna.
I den hade han antecknat tre-fyra rader varje dag om hur vädret var och något kort om vad som hänt under dagen.
18° celcius
Blåsigt under förmiddagen, mer vindstilla mot kvällen.
Regn.
Gick på promenad med hundarna.
(rekonstruktion)
Ibland var han på Skansen och gjorde förteckningar i almanackan över alla djur som fanns där, om de fått några nya ungar och hur många taggar älgarna hade.
Det handlade alltså inte om någon särskilt gastkramande lyrik, bara en extremt disciplinerad bokföring av i första hand själva dagen plus lite extragodis i form av en mening om något han eller någon han kände hade varit delaktig i under dagen.
Jag mins inte riktigt varför, men han hade inget jobb att gå till och något ska man ju göra. Tilläggas bör ju kanske att det inte alls behöver vara så att det gick någon särskild nöd på honom rent materiellt bara för att han inte hade ett arbete att gå till, det gjorde nämligen inte det.
Hursomhelst så beslöt han sig för att helt osentimentalt börja bokföra saker, utan trilla in i något träsk av subjektivt trams eller onödiga detaljer. Informativt och effektivt var ledorden.
"Sökes:
Ung oerfaren person för observation och bokföring av diverse saker. Observationerna bokförs i en liten anteckningsbok. Punktform föredras. Inga särskilda förkunskaper eller meriter krävs. Lön enligt avtal."
Om någon ser något som ovan någonstans så kan den väl säga till?