Gas-ugn? Kan man säga så?
Jag bor på sjätte våningen i ett gammalt slitet hus utan hiss beläget i Paris 18:e arrondisemang. Det är förvisso beläget i samma arrondisemang, men det är långt ifrån Montmatres söta små caféer och trappor. Jag har ett eget rum och delar kök och badrum tillsammans med en tjej som bor bredvid mig.
Mitt rum är ungefär 13 kvadratmeter stort om man räknar in golvytan under snedtaket som boyta. Golvet är någon slags sten/kakel-historia (för att det ska vara varmt och skönt att tassa omkring barfota på mornarna), väggarna är crème-vita men skiftar lite i någon ljusare ton på vissa ställen i taket där någon inte riktigt orkat med att måla.
I snedtaket har någon fiffigt nog fått för sig att använda sig av en grön heltäckningsmatta som tapet. Färgsättningen är, kan vi säga sammanfattningsvis, mycket smakfull. Svart, crème-vit och smutsgrönt.
Golvets svarta färg går två, tre decimeter upp på väggarna i något som antagligen har ambitionen av att vara en rak list. För säkerhets skull finns det lite svarta färgstänk här och var längre upp på väggarna och lite granna på möblerna också.
Möblemanget är, ska vi säga? sparsamt? Ett skrivbord med två lösa plywoodskivor som bordsskiva, ett rullbart och alldeles för stort bord av modell "utemöbel" i obehandlat trä och så en madrass på golvet. Där finns också en inbyggd och "hemmabyggd" garderob utan dörrar. Det är lite snett och vint, men det går alldeles utmärkt att förvara saker där.
Alldeles bredvid där jag vilar mitt huvud för att sova om natten finns ett av rummets två eluttag, de härstammar från den tiden då "barnsäkert" och "jordning" ansågs vara något som var lite på modet, men antagligen snart skulle vara passé.
Just det eluttaget, närmast mitt huvud om natten sitter inte fast riktigt i väggen och fräser lite ibland om man råkar komma åt det. Anledningen till att jag trots eluttaget väljer att lägga mitt huvud där är att det inte finns någon annan stans att placera min madrass samt att om jag låg med huvudet åt andra hållet skulle tvingas ligga med det direkt på det svarta stengolvet då jag och madrassen inte är alldeles synkroniserade när det gäller längd.
Det finns ett fönster, isolerat med lite lösa bitar av frigolit instoppade lite på måfå i de springor som finns mellan fönsterram och vägg, vettandes mot något som antagligen är en gammal rivningsplats för ett hus. Numera verkar den helt igenvuxna gräsplätten användas som någon form av slutförvaringsstation för de omkringliggande husens sopor.
Väggen mellan mitt och min grannes rum duger alldeles utmärkt för at ge oss de privatliv vi båda behöver, när det kommer till det rent visuella alltså. I övrigt hörs det genom väggen när man vänder blad i sin bok eller sittandes sätter på sig strumpor.
Toaletten är c:a två kvadratmeter stor, det är med nöd och näppe som jag faktiskt kan sitta ner på toaletten. Till duschen finns en ratt för att vrida på och av vattnet, för att reglera värmen måste man gå ut till köket och skruva upp eller ned gaslågan som värmer upp vattnet. Det samma gäller förståss även för handfatet även om det där även finns en kran för kallvatten.
Ändå har jag verkligen inget emot mitt boende. Eller jag tycker snarare om det väldigt mycket. Det handlar förståss om det jag ännu inte berättat om: köket.
Köket är på sin höjd 3 kvadratmeter stort, saknar såklart både köksfläkt, ordentligt förvaringsutrymme och allt det där. Men det har gas-spis. Denna underbara gas-spis med tillhörande, och det ska erkännas inte riktigt lika underbara men ändå, ugn.
Gas-spis och ugn.
Kom hit så bjuder jag på mat.
Äldrevård
Jag vill först göra klart att detta med mitt förhållande till fransmännens engelskakunskaper inte är något som jag vill att det läggs in några som helst värderingar i, se det snarare som iaktagelser utan några som helst ambitioner att peka finger och mena att någon är sämre än någon annan.
Med detta sagt är det nu dags att ägna några rader åt något som likt ingenting annat kan få mig på bättre humör genom att osvikligen vara en till synes aldrig sinande källa till stor humor: fransmännens engelskakunnskaper.
Fransmän är som så många gånger tidigare konstaterat inte alls särskilt bevandrade i den snåriga djungel som det engelska språket med stor sannolikhet för många av dom kan liknas vid. Detta kan ju skyllas på och spåras tillbaka till en herrans massa saker, alldeles beroende på hur långt tillbaka i tiden man vill gå och hur praktiskt respektive teoretiskt man vill se på det. Jag tror dock inte att jag är alldeles för spekulativ när jag säger att detta med att dubba all film på främmande språk till franska inte direkt leder till att utöka Françoises, för att bara ta något; engelska ordförråd. Heller tror jag väl inte att jag opponerar mig alldeles väldigt mot rådande rön om jag menar att det faller sig naturligt att det blir nödvändigt för att någon faktiskt ska förstå vad filmen heter att man just översätter den, låt säga, engelska titeln till franska.
Här kan vi alltså se något som kanske skulle kunna beskrivas som en ond cirkel: fransmännen lär sig inte så mycket engelska eftersom alla filmer, tv-program och intervjuer av och med engelsmän och amerikaner är dubbade till franska på grund av att fransmännen inte har lärt sig så mycket engelska.
Men det händer ibland att den franska marknadsföringschefen, kanske i något av ett morskt rus med extra mycket råg i ryggen från den fullkornscroissant han på morgonen valt att förtära istället för sin vanliga, väljer att behålla titeln på originalspråk. Det är inte helt vanligt, men det händer. Vanligen väljer man att vara så djärv när det kommer till kortare titlar som utgörs av ett enda ord eller endast siffror: så som den senaste blockbustern med Eva Mendez i huvurollen ?Live!? eller filmen som inte var rädd för att ta homoerotik och manlig kärlek på allvar ?300?.
Broderna Cohens senaste film ?No country for old men? platsar alltså inte direkt in här, så vi får väl helt enkelt sluta oss till att vår franska marknadsföringschef börjat äta fullkornscroissant regelbundet eftersom det är just den engelska titeln som basuneras ut på affischtavlorna.
Men vår franska marknadschef kan inte ha varit alldeles bortblåst i den adrenalinkick han kanske fick när tog beslutet eftersom han valde att spela det säkert och slänga in en fransk undertitel också.
?Non ce pays n?est pas pour le vieil homme?
På svenska blir det ungefär ?Nej det landet är inte för den gamle mannen?. För alla er där ute som har svårt med engelskan kan jag berätta att ?No country for old men? betyder ungefär ?Inget land för gamla män?. Inte en särskilt subtil titel, va?
Jag menar visst går det att spekulera runt den djupare meningen i ett proklamerande som det, men det står väl ändå rätt klart att det är gamla män och ett område inblandat samt att det området inte nödvändigtvis är särskilt hemtrevligt för gamla män.
Det är ju inte direkt som att titeln lyder ?Är det handikappvänligt, det där landet, finns det gott om servicehem och så??
Jag har tänkt lite kring meningen med det där bekräftande ?nejet? och jag vill gärna tro att det handlar om att få de fransmän som inte talar och läser engelska att känna sig lite smartare. Att de liksom ska gå förbi affischen med en kompis och kunna säga,
- Det där var precis vad jag tänkte, exakt så. Det lär ju inte vara ett land för den där jävla gamlingen.
- Precis. Skaru me och se på ?Live!? eller?
Med detta sagt är det nu dags att ägna några rader åt något som likt ingenting annat kan få mig på bättre humör genom att osvikligen vara en till synes aldrig sinande källa till stor humor: fransmännens engelskakunnskaper.
Fransmän är som så många gånger tidigare konstaterat inte alls särskilt bevandrade i den snåriga djungel som det engelska språket med stor sannolikhet för många av dom kan liknas vid. Detta kan ju skyllas på och spåras tillbaka till en herrans massa saker, alldeles beroende på hur långt tillbaka i tiden man vill gå och hur praktiskt respektive teoretiskt man vill se på det. Jag tror dock inte att jag är alldeles för spekulativ när jag säger att detta med att dubba all film på främmande språk till franska inte direkt leder till att utöka Françoises, för att bara ta något; engelska ordförråd. Heller tror jag väl inte att jag opponerar mig alldeles väldigt mot rådande rön om jag menar att det faller sig naturligt att det blir nödvändigt för att någon faktiskt ska förstå vad filmen heter att man just översätter den, låt säga, engelska titeln till franska.
Här kan vi alltså se något som kanske skulle kunna beskrivas som en ond cirkel: fransmännen lär sig inte så mycket engelska eftersom alla filmer, tv-program och intervjuer av och med engelsmän och amerikaner är dubbade till franska på grund av att fransmännen inte har lärt sig så mycket engelska.
Men det händer ibland att den franska marknadsföringschefen, kanske i något av ett morskt rus med extra mycket råg i ryggen från den fullkornscroissant han på morgonen valt att förtära istället för sin vanliga, väljer att behålla titeln på originalspråk. Det är inte helt vanligt, men det händer. Vanligen väljer man att vara så djärv när det kommer till kortare titlar som utgörs av ett enda ord eller endast siffror: så som den senaste blockbustern med Eva Mendez i huvurollen ?Live!? eller filmen som inte var rädd för att ta homoerotik och manlig kärlek på allvar ?300?.
Broderna Cohens senaste film ?No country for old men? platsar alltså inte direkt in här, så vi får väl helt enkelt sluta oss till att vår franska marknadsföringschef börjat äta fullkornscroissant regelbundet eftersom det är just den engelska titeln som basuneras ut på affischtavlorna.
Men vår franska marknadschef kan inte ha varit alldeles bortblåst i den adrenalinkick han kanske fick när tog beslutet eftersom han valde att spela det säkert och slänga in en fransk undertitel också.
?Non ce pays n?est pas pour le vieil homme?
På svenska blir det ungefär ?Nej det landet är inte för den gamle mannen?. För alla er där ute som har svårt med engelskan kan jag berätta att ?No country for old men? betyder ungefär ?Inget land för gamla män?. Inte en särskilt subtil titel, va?
Jag menar visst går det att spekulera runt den djupare meningen i ett proklamerande som det, men det står väl ändå rätt klart att det är gamla män och ett område inblandat samt att det området inte nödvändigtvis är särskilt hemtrevligt för gamla män.
Det är ju inte direkt som att titeln lyder ?Är det handikappvänligt, det där landet, finns det gott om servicehem och så??
Jag har tänkt lite kring meningen med det där bekräftande ?nejet? och jag vill gärna tro att det handlar om att få de fransmän som inte talar och läser engelska att känna sig lite smartare. Att de liksom ska gå förbi affischen med en kompis och kunna säga,
- Det där var precis vad jag tänkte, exakt så. Det lär ju inte vara ett land för den där jävla gamlingen.
- Precis. Skaru me och se på ?Live!? eller?
2008
Ja visst kulle jag kunna sitta här och blogga om precis hur spännande det, efter fyra månader i Paris, är att spendera nyår i Örebro, men det skulle ju inte vara riktigt kul. Jag skulle kunna raljera om hur svårt det är att träffa rätt tangenter när man är salongsberusad, hur T lätt blir R eller Y och allt det där, men det är mer ett nyårslöfte om att försöka skriva lite, lite, faktiskt med en väldig och kanske en smula tråkig emfas på just lite, mer. För alla er fyra, fem läsare.
Gott nytt då!