Tradin' War Stories

Igår gick jag upp klockan två och spenderade sedan dagen framför tv:n och datorn tillsammans med ost, vin och en bit kladdkaka på ett hörn. En ganska bra dag.
Egentligen brukar jag inte tycka om att sitta hemma hela dagarna, det blir lätt så mycket av det när man är arbetslös i en ny stad, men eftersom veckans enda inplanerade besök och egentligen också enda stämningshöjare blev inställd så fick det vara med allt vad att "åt minstonde ta sig ut utanför lägenheten" hette.

Annars brukar jag inte vara så lat. Jag promenerar och cyklar en jävla massa.
I förra veckan cyklade jag till exempel bort till Elfsborgsbron. Det var häftigt, jag är löjligt fascinerad av höga saker och då i synnerhet broar som svajar lite också.
Sen cyklade jag över till hisingen och det var ju som vanligt en ganska dum idé. Grejen är den att varje gång jag är ute och går brukar jag få en fixidé om att gå över på hissingesidan och gå mellan Göta Älv Bron och Elfsborgsbron och varje gång jag har gjort ett försök så har det antingen misslyckats på grund av att jag kommit underfund med att det är ganska långt eller (och det här är det i vanligaste alternativet) de dåliga vibbar man får av att bara närma sig hisingen på någon av broarna.

Den här gången kom jag till en Driving Range och tänkte att det kanske skulle finns något sätt för mig att komma runt den så att jag kunde gå nära vattnet och på så vis hålla lite kontakt med den mer respektabla sidan av Göteborg. Det gick lite sådär kan jag säga.
Jag gick genom ett skogsområde och kämpade som fan för att få med mig min cykel upp i den lilla backen. När jag väl kom upp kom jag till en återvändsgränd. Ett stängsel och en brant sluttning.
Därifrån såg man ner över kajen. Där stod en man med armarna i kors bredvid en svart BMW. Plötsligt rullar ytterligare en svart BMW ut på kajen och ut stiger ytterligare en man. De två ser ut att prata med varandra en stund och sedan ser de ut att byta något var på den snubben som var där först sätter sig i sin bil igen (min teori är att han där har en appart för att kolla att det han just fått är äkta skit).
Sen börjar jag bli lite skraj att de ska upptäcka att jag står där och tjuvkikar. Får upp en scen i mitt huvud där Martin Beck (i Peter Habers tolkning) står lutad över min döda kropp och lugnt konstaterar att jag bara hade råkat se något jag inte skulle se.
Jag skulle hata att dö på det sättet, som den där snubben som bara är ute och går och sen blir knäppt i ett litet skogsområde beläget i ett större indstriområde. Ingen skulle ju komma ihåg mig för mordet skulle ju bara virka upp en massa trådar om maffialigan som gjorde det och sen handlar det plötsligt om att sätta dit en maffialiga och inte i första hand att klara upp mordet på mig.
Jag vågade inte gå vidare runt kajen sen utan tog min cykel och cyklade lugnt men bestämt tillbaka till den delen av Göteborg som har något mer än stora cisterner, dåliga strandpromenader och farliga gangsters.

Igår drack jag alltså en halv bag in box och åt getost och grönmögelost med marmelad och digestive.
I övrigt tycker jag ni bör vet att jag börjat läsa Ulf Lundells "Jack". Bra bok verar det vara tycker jag.