Tradin' War Stories

Som vanligt vill jag, dessutom kanske på bättre grunder än vanligt, inte döma, moralisera eller alls uppmuntra till några som helst förhastade slutsatser om någon, några eller något när jag nu inleder detta som vanligt något raljerande textstycke så som följer.

Jag har alltid känt det som att (Kungliga) Svenska Seglar Sällskapet (kungl svenska segel sällskapet -reds. anm.) har något mer nazistiskt över sig än bara de två första tredjedelarna av namnet så som det förkortas på tröjor. Förståss och utan att tveka ska det också stå skrivet att jag inte har några mer handfasta bevis för detta än vissa iakttagelser som med all rätt får anses vara mycket vaga belägg.

När man som utlänning, på alldeles för lösa grunder, studerar franska i Paris, vare sig det gäller universitet eller privat alternativ, faller det sig så att bland den minoritet som svenskar utgör uppgår antalet sweat-shirts med just tre S trycka på sig till långt fler än vad som i allmänhet kanske borde anses vara passande. Nå, låt gå för det, härnäst kommer det hursomhelst handla om en av SS-, förlåt, SSS-ungdommarna.
I brist på kunskap om vår unge SSS:ares namn kan vi kalla honom för "Mr. Överklassmustasch 2008".

Som, på alldeles för lösa grunder, franskstuderande student vid universitetet Sorbonne har man tillgång till ett bibliotek enbart ämnat för redan nämnda. Det är ett fint gammal bibliotek beläget på femte våningen, med utsikt mot Eiffeltornet och ut över stora delar av Paris söder om La Seine. Inredningen är klassiskt gammaldags med mörka massiva träbord ståendes i rader och bokhyllor i samma stil. Bortsett från den inbjudande miljön har man också fri tillgång till internet och god studiero.
Som man kanske kan förstå är detta under eftermiddagarna ett ganska populärt tillhåll, om än alltid tyst och lugnt, så pass fullt att det kan vara svårt att få plats.

Av ovan nämnda anledning brukar jag bege mig dit på morgonen och förmiddagen innan min grammatiklektion börjar vid lunch, vid den tiden på dagen finns ingen bibliotekarie på plats och aldrig mer än en fyra, fem övriga studenter.
En morgon när jag kom dit och som vanligt tog en plats vid ett av fönstren, packade upp mina skolböcker och min dator upptäckte jag att bortsett från tre med varandra mycket lågt viskande aseater hade biblioteket också förärats besök av "Mr. Överklassmustasch 2008".

"Mr. Överklassmustasch 2008" gjorde sitt närvarande vid biblioteket till allas vår sak genom att han varit så god att ta sig friheten till lite konverserande över telefon.
Det slog mig först efter någon minut hur konstigt det faktiskt var att ?Mr. Överklassmustasch 2008? satt och pratade relativt högt och tydligt i telefon. Han konverserade med någon om hurvida franska egentligen var så viktigt för att han skulle komma in på Handels i höst. Av aseaternas skruvande på sig antog jag att han suttit där en stund och konverserat, så jag tänkte att det hela skulle väl bäst lösas genom en menande blick. Jag vände mig alltså om mot vår vän med snorbromsen och såg en stund på honom med men allra mest menande blick. "Mr. Överklassmustasch 2008" tittade bara snabbt upp och mötte min blick mycket kort innan fortsatte sin konversation med telefonlinjens andra ände. Han klagade nu på den biblioteksdator han satt framför, säkert med all rätt för övrigt, över hur den inte fungerade som han önskade osv. Jag suckade något får mig själv och något för att kanske förstärka den blick jag precis skickat, men jag tänkte, eftersom jag vaknat på rätt sida, att han säkert skulle sluta prata alldeles strax ändå?
Det skulle han inte alls straxt göra ändå visade det sig, för nu när de praktiska frågorna och kanske lite tråkigare frågorna om vidareutbildning och offentliga datorer var avhandlade kunde konversationen bli mer personlig. "Mr. Överklassmustasch 2008" började, i upphetsningen över historien om någon kompis kompis som köpt en yatch som inte visade sig vara så bra som han tänkt, både prata högre och skratta gott.
Jag såg att mina viskande vänner nere i bibliotekets andra hörn började skruva på sig mer och vända sig om för att lönlöst försöka ge av samma medicin som jag tidigare gjort.
Jag bestämmer mig för att vända mig om och upplysa i största allmänhet om att det faktiskt är ett bibliotek vi befinner oss på, med böcker och skrivbord och allt...
"Mr. Överklassmustasch 2008" tittar upp och får ur sig:
- 'schekta?
Jag upplyser åter igen om att det var det bibliotek detta och hoppades på att det skulle vara ledtråd nog till anledningen varför jag så abrupt avbrutit hans telefonsamtal.
Han går utan ens en min av ursäktande ut och mumlar något på telefonen om att han visst inte fick vara kvar där han var nu. Jag och aseaterna nickar mot varandra och vi fortsätter sedan i god studiero ägna oss åt det vi kommit dit för att ägna oss åt.

Efter tio minuter kommer "Mr. Överklassmustasch 2008" tillbaka in och går med bestämda seg fram till sin biblioteksdator där hans saker ligger. Ingen av oss andra vänder oss ens om för att notera hans återkommande, men vi kan höra hur han försöker pocka på vår uppmärksamhet och markera sitt tydliga ogillande av att ha blivit åthutad genom att mycket frenetiskt scrolla på musens scroll-hjul en stund.
Han ger dock upp efter några minuter men säger precis innan han ska gå ut genom dörren lite för snabbt och lite för ljust:
- Hej rå tuffing, ha en bra dag rå!
En smula tagen av "Mr. Överklassmustasch 2008" totala oförmåga att bara anpassa sig till normal hyfs på ett bibliotek gör jag något som kanske närmast kunde likna vid en honnör med ena handen, men försent, han hade redan hunnit springa ut genom dörren.

Det som gör "Mr. Överklassmustasch 2008" till min favorit just nu är det att han har lektion precis innan mig i samma lektionssal jag. Det innebär att varje gång han går från sin lektion måste han möta mig eftersom det är en ganska trång korridor. Jag har därför sett till att vara i god tid till min lektion de senaste dagarna så att jag inte ska missa chansen att kunna stirra ut honom. Dock har han hittills varje gång lyckats undvika min blick, till och med när han hälsar på den klasskamrat till mig som jag brukar prata med innan vår lektion börjar (mycket skickligt, måste man erkänna, i en korridor som är en och en halv meter bred). Ja ja, jag återkommer med uppdateringar om hur det går.

"Mr. Överklassmustasch 2008" är en ganska lång, blond ung man med något kantigt ansikte. På samme unge man överläpp finner man den sortens behåring som för, säg, två år sen skulle ansetts vara mycket moderiktig.
Så tillsammans med de kläder som vi redan pratat om har vi alltså bakgrunden till vårt kanske inte allt för subtila pseudonym.