Tradin' War Stories

Jag och mitt entourage bestående av en rumänsk (S) och en brasiliansk (A) språkstudent begav oss här om natten till en klubb en bit på väg ut till ingenstans i Paris förorter för att få höra Bra DJ spela skivor.
Eller jag och S var där på grund av detta, A var där för att han är en gentil brasilianare som mest ville ha lite kul.
Stället ligger 2 stop för att köpa ?på-vägen-öl? från métro-stationen. Och själva kön var så pass lång att det kändes vettigt att turas om att gå tillbaka till den kebab-butik där vi köpte ?på-vägen-öl? nummer två.
Men låt mig här sticka in att det inte på något vis handlade om något fylleslag. Inte alls, vi var minst lika timida och artiga som vi inte var fransmän. Vi språkade artigt med de kineserna bakom oss som bodde här sen två år tillbaka och pluggade till civilingenjörer. Jag lät artigt en av de längre fransmän jag stött på ställa sig rygg mot rygg med mig för att han skulle kunna konstatera att han ändock var en huvud kort.
Vi slängde ölburkarna i soptunnor och var samtliga oklanderligt klädda.

Efter 45 i kö, kommer vi fram till vakterna som föser undan oss och säger att här man inte stå, vill man komma in får man vänligt ställa sig i kö hette det.
Jag och S propsade lite på att det faktum att vi faktiskt gjort det som de bad om de senaste 45 minuterna borde ge oss ett legitimt skäl att faktiskt nu få komma in, utan större framgång. Det visade sig nämligen att vakterna inte var riktiga vakter.
I själva verket var det stora högar av den sortens beläggningar som bildas på toalettstolar som inte rengörs regelbundet, placerade utanför klubben med uppgiften att släppa in och neka gäster med samma precision och finess som Jay sweettalkar Bethany i "Dogma".

Hursomhelst, jag och S insåg att slaget var förlorat och gick ställdes en bit bort i någon fåfäng förhoppning om att vakterna skulle glömma bort oss, hela kön skulle försvinna och vi skulle släppas i igen inom loppet av fem minuter.
Efter tio minuter ser både jag och S att det står en lång och hårig kille en bit bort utanför klubben, misstänkt lik Bra DJ.
Vi går fram för att prata och det visar sig att det inte bara var Bra DJ utan också att själva anledningen till att han stod utanför var att han inte heller fick fjärilar i magen eller skulle börja rodna tänkandes på ställets vakter.

Han erbjöd sig hursomhelst att ta med oss in eftersom han precis skulle börja sitt set.
Jag hörde Leif loket Olsson i mitt huvud säga:
- Gratulerar.
Och det kändes som att den hör kvällen nog skulle kunna ordna sig ändå och vilken tur att man inte är en aggressiv typ som bråkar med badrumsbeläggningar på något annat sätt än med plasthandskar och såpa.

A dyker upp från ingenstans och vi går alla tre fram till vakterna tillsammans med Bra DJ. Allt verkar gå bra, vakterna ger med sig och jag och S är inne när A som smugit lite bakgrunden plötsligt stoppas och vi tillfrågas om han är med oss.
Vi svarar jakande och befinner oss precis lika snabbt som vi kom in ute på gatan igen.
Efter att skamset kikat ner i marken en stund förklarar A att han ägnat de senaste 20 minuterna vi varit ifrån varandra åt att visa sitt missnöje med vakterna.
Jag tänker att diskutera med vakter borde vara lite som att måla vägstreck med TipEx.
Liksom energikrävande utan att det kommer något riktigt bra av det ändå.

Sen gick vi till ett annat ställe där jag blev bitchslappad av en tjej upprepade gånger som lika grundlöst som vakterna på stället innan avvisat oss hävdade att jag hade snott den mössa som hon helt uppenbart höll i den hand hon inte använde för att slå mig med. Det hela löste sig genom att en fransman och hans flickvän tyckte sin landskvinnas uppträdande var så pinsamt att de bjöd mig på drinkar resten av kvällen.