Tradin' War Stories

I måndags tror jag att E och jag sa vi skulle ha en vit vecka. Det har varit en smula osunt leverne här om sistens. Man skulle kunna säga att de mängder alkohol som simmat omkring bland våra inre organ på de stora hela är mer än lovliga. E:s lever har en sombrero på sig och jag vaknade imorse av att min stod på golvet i hallen och skrek "Freeeeeeeeeedom" likt Mel Gibbson i Braveheart för att sedan springa iväg och aldrig mer återses.

Sanningen är att jag väcktes av en kär vän imorse, hon ringde vid tolvsnåret och sa att hon skulle komma fram med tåget vid tre ungefär. Till en början tyckte jag det var lite respektlöst att ringa så tidigt på morgonen bara för att berätta att hon inte skulle anlända för än tre timmar senare, men jag förlät henne för jag tyckte det var så trevligt att hon skulle komma på besök.
Så jag och E gick upp. Onsdagar är våran stora städ-dag och vi var ju alltså tvugna att hinna med damsugning, gårdagens disk, att damma, städa badrummet och gå iväg med allt källsorterat innan klockan tre. Vi började starkt genom att strutta omkring i morgonrock i en timma, glo lite morgontrött på varandra i tjugo minuter och be gud om hjälp. Sen åt jag en tallrik filmjölk och drack tre koppar kaffe. Efter det han med allting utom det källsorterade och begav oss in till stan för att hätma vår gode vän.

Vi tog vagnen in och jag hatade det lika mycket som vanligt. Jag var antagligen kritvit i ansiktet och hade en puls på 560 slag i minuten. Man kan tycka att jag borde vara mer cool, men ända sedan jag åkte på de där 800 kronorna i höstas så funkar det inte för mig och dessutom så sa e den lilla jäveln att han såg såndär neonbeklädd jävel. Jag sa att då får vi ta och hoppa av vagnen då, men E tog det lugnt och sa att han inte verkade vara i tjänst. Jag tyckte det verkade störtlöjligt att en biljettkontrolalnt skulle svida på sig sin grönjacka bara för att sådana som jag ska skita sig i brallan och inte våga åka hela vägen in till centralen utan gå från norra ullevi. Men det var uppenbarligen så det var.

Så jag gick av vid norra Ullevi och E var snäll och gjorde mig sällskap, han är bättre på att ta det här med västtrafiks avlönade fascister kallt än mig. På vägen till centralen blåste vinden sönder mitt paraply.

Det här med våran vita vecka går inte så bra. Vi drack ju öl i måndags och nu när vår vän är på besök så är ju inte en bibba så mycket egentligen. Vad är tre liter vin när man är tre och delar.