Det skulle ju vara dans, dans, dans.

jussi

Fredagsnatten blev en fin natt. Det hela började med en paltkoma, paltkoma är den trötthet som uppstår efter det att man ätit en massa mat. Här skulle min vän D förståss opponera sig det grövsta och påpeka att paltkoma endast kan uppstå efter det att man ätit palt, men eftersom jag sällan äter palt, men ofta upplever trötthet efter det att jag käkat mat så tänker jag fortsätta att , möjligen felaktigt men likförbannat, använda ordet paltkoma då ordet koma för sig självt inte är lika talande.
Paltkoma är något jag de senaste dagarna upplevt mycket av, så till den milda grad att jag nästan somnat.
I fredags gick jag in på E:s rum (det är det enda med en dörr, mitt rum är det rummet som även går under benämningen varddagsrummet) och la mig i hans säng en stund för att vila då jag led av grov paltkoma efter de snabbmakaroner med quornfärssås vi tidigare förtärt. Samtidigt sjöng E och vår vän högt till moulin rouge soundtracket. Det är ett jävla bra soundtrack.
När jag senare kände mig lite piggare anslöt jag och vi dansade och sjöng till både Jussi Björlings inspelning av Oh Helga Natt (vi var tvugnat att passa på när det var 20 dag knut, sista chansen innan december liksom) och en tokig göteborgare bortom både vett och sans som sjöng något om att ramla. Det var en ganska fantastisk förfest. Vi trädde kökshandukar kring huvudet som bandanas.

Vi försökte hinna med den sista vagnen innan den helt åt helvete, jävla, fruktansvärt, skitlöjliga, och rent av provocerande nattaxan började gälla, men vi missade vagnen precis och det fanns inte ritkgit någon chans i hela det lilla helvete som vi kan kalla för göteborgs kollektivtrafik att vi tänkte betala dubbel taxa bara för att ta en vagn som gick 15 min senare.
Vi kom in till stan utan komplikationer, men på centralen stod ett par reflexvästar som förvisso var väktare, men ändå reflexvästar så vi hoppade av och gick bort till pustervik. Där dansade vi tills vår besökande vän tappade känseln i fötterna (på riktigt alltså, hon har nån nervsjukdom som är ganska läskigt, men jag brukar försöka ta det ungefär lika kallt som hon verkar ta det). Det var fruktansvärt roligt.

Det händer som jag tidigare nämnt att jag och E går hem till kaggeledstorget när vi varit ute och rännt på natten, men vår besökande vän som just för till fället saknade rörelseförmåga i sina fötter gjorde klart för oss att det inte var den sortens aktiviteter vi skulle ägna oss åt denna natt. Så vi gick mot närmsta spårvagn och tänkte att ikväll vinner vässttrafik då, vi hade ju i alla fall plankat på vägen in.
Men halvvägs till hållplatsen fick vi istället tag på Klas (han heter inte så egentligen). Han erbjöd sig att köra hem oss för en hundring istället. Och får man välja mellan att betala 40 spänn för att sitta på en skabbig språvagn som antagligen inte tänkte behaga komma innom en 20 minuter eller betala 30 spänn för att få åka bil hela vägen hem på en gång så är det inte så svårt att bestämma sig.
Missförstå mig rätt nu, jag tycker man ska betala skatt och allt det där, men har man en kollektivtrafik där ordet kollektiv endast verkar finnas med för att någon tyckte det verkade jävligt häftigt att ha så många staveleser i ett och samma ord får man fan skylla sig själv.

Sen kom vi hem och lyssnade en sväng på Jens Lekmans Black Cab innan vi gick till sängs. Det var himmelskt trevligt att ha vår vän på besök ända från uppsala. Hon är en fantastiskt hjärtlig person.
Hon åkte hem på Lördagsmorgonen och i övrigt finns inte så mycket att säga om helgen.
E och jag försökte oss på ett Star Wars-maraton, men vi fick bara ner en massa dåliga rippar och väldigt långsamt gick det. Vi har tagit oss igenom de två första filmerna nu i alla fall.
Annars har jag lyssnat mycket på Kanye West också, och han kan ju sin skit.

Ja just det vår vän 
http://klamydia.blogspot.com och även E http://leavetheguntakethecannolis.blogspot.com har varsinn blogg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback